Brev Till Hagar

Solbritt   Anuki  Erica   Hanin  Jimmy  Marek  Patricia  Peder  Slaven  Stefan  Karin  Dan  Birgitta  Joanna  Josef   Lars  Gunnel  Jakub  Per  Axel  Alex  Rosmari

 Linda Eriksson

"Inte trodde vi, att vi Dig

skulle mista

Att ögon som strålat så klart

skulle brista

I minnet Du lever

Du finns alltid kvar

I minnet vi ser Dig

precis som Du var"

Våra tankar finns hos Er i denna svåra stund.

Stora Kramar Från Oss Alla: Margit, Runar & Anna-Lena, Linda, Katarina & Reine, Eva, Ivar & Gunilla, Åsa, Dan, Johanna,

Joel & Julia, Mona, Jens & Elias, Jörgen 

                                                            Kittelfjäll 19 mars-04

    Solbritt

Kära Kent och Ety!

Att förlora sitt barn är nog det värsta som kan hända en förälder. Det är svårt att tänka sig något värre. Dessutom att veta att ens barn har lidit och vi inte kunnat hjälpa tillräckligt, är en svår börda. Sorgen är oerhörd. Allt är ofattbart. Det kan inte vara sant! Det är så fruktansvärt och känns så onödigt. Vi vill stoppa bandet och spela tillbaka, börja om och rätta till det som blev fel. Låt det vara en hemsk dröm! Samtidigt är det ju så att vi inte alltid kan skydda våra barn. De har ett eget liv och fattar sina egna beslut. Vi vet inte alltid vilka faror de utsätts för och de vill klara sig själva. Vi kan inte vaka över dem ständigt. Som förälder gör vi så gott vi kan och efter bästa förstånd. Ni får inte plåga er med alla ”varför gjorde vi inte …, varför, varför…” Det finns många varför och det finns många frågor som kommer att bli obesvarade. Det är lätt att vara efterklok, men kom ihåg det var hennes beslut, ett mycket definitivt beslut, trots att hon visste att ni fanns, älskade henne och ville inte annat än hjälpa henne. Hon orkade inte längre, kände inte något hopp, trots allt. Det är oerhört svårt att acceptera att hon inte finns hos oss längre, men det var en mycket allvarlig sjukdom hon drabbats av, hennes plåga var större än vi kunde ana. Vi får försöka se att nu har hon fått frid, hennes själ har funnit vila. Vi känner alla stor sorg och saknad och delar den med Er. Hon finns i våra tankar ständigt -från morgon till kväll. Begravningsdagen var det naturligt särskilt svårt, men ni ska veta att ni inte är ensamma även om vi är långt borta är vi hos er.

    Anuki

Jag har väldigt svårt att skriva, även om jag har så mycket att säga om Hagar...

Hagar förblir en oförglömlig sorg för mig, livet fortsätter  men det blir aldrig samma som förr utan henne. Hagar brukade ofta säga till mig: "Vi får vara glada och tacksama att vi har varandra. Låt inte ångesten ta över..."

Hela Hagars familj!

Jag skulle vilja vara med er nu och på söndag. Jag beklagar så mycket och det gör så fruktansvärt ont.

  Kära Hagar!

Tack för alla fina stunder tillsammans!

Tack för allt stöd och den enorma kärleken.

Jag saknar redan din livsglädje och skratt.

Min vackra och kärleksfulla vän, jag kan och vill inte ta farväl

av dig för att du finns hos mig...

Älskar dig och kommer att älska dig för evigt.

Stor kram!

Din bästa vän

Anuki

    Erica Holmström

Kära Hagar, 

Det här är mitt sista brev till dig. Det är så oändligt sorgligt att jag inte kan beskriva det med ord. 

Vår brevväxling har varit en självklar del av min barndom, en lika självklar del som våra somrar när vi plockade hallon, spelade fotboll, traskade över daggdränkta åkrar och badade. Tillsammans med dig och din underbara familj har jag fått uppleva äkta svenska ”Astrid Lindgren somrar”. Under denna tid - den bästa tiden av mitt liv- skapades en livslång vänskap som skänkt mig otrolig glädje.  

Av ganska naturliga anledningar har vår kontakt blivit allt mer sporadisk med åren. Jag vill gärna tro att det är sådant som händer de flesta, att vardagen tar upp mer och mer tid och de vänner man ej träffar dagligen hamnar i skuggan. Den hebreiska som du lärde mig att skriva är för länge sedan glömd (även om jag har kvar anteckningsboken som vi använde och alla våra brev) och någon resa till Israel har jag ännu inte tagit mig för. Trots att våra samtal blev allt mer ytliga med åren kunde jag men lätthet se vilken vacker, rolig och intelligent kvinna du utvecklats till. Din humor och livsglädje speglade av sig i allt du sa och gjorde, varför det alltid har varit intressant och spännande att träffa dig. Jag är så oändligt tacksam för att du kontaktade mig i somras och vi fick en hel eftermiddag tillsammans - allt var som i vår barndoms värld! Jag har varit bortskämd och trott vi haft all tid i världen att skapa sådana tillfällen tillsammans, vi har ju skapat dem någon gång nästan varje år! Det känns så sorgligt att jag haft fel. 

Det är få barndomsvänner man fortfarande umgås med, att vi som bott så långt i från varandra lyckats hålla kontakten är därför fantastiskt! Så tro inte att du slipper mig nu! Jag kommer att tänka på dig lite nu och då och en vacker dag så är det en sån där fantastisk ”Astrid Lindgren sommar” igen och då skall jag åka till er stuga, sätta mig på bryggan och prata med dig, min kära vän Hagar.

 Erica

    Hanin 

Jag skickade igår ett mail till din frus mailadress (som jag fann på ns/ws-hemsidan), men tänkte skriva även till dig. Det är så här att jag fick ett samtal från Gufran på Utrikesdepartementet igår, med beskedet att Hagar dött. Det tog mig väldigt hårt, och jag tror aldrig att min själ gråtit så här mycket över någon.

Hagar och jag lärde känna varandra i samband med en artikel som figurerade i boken Jalla nu klär vi granen. Vi skulle samtala om drömmen om Israel/Palestina, varsin dröm, och om hur den drömmen skulle bli en. Svåra frågor skulle besvaras av oss båda, och det var i det mötet, och den utmaningen som vi möttes. Vi pratade vidare efter intervjun, och den respekten, och den värmen jag känner vid tanken på er dotter är svår att beskriva med ord. Jag tänkte på henne mycket och ofta, och hann flytta både till Luleå, Uppsala och tillbaka till Stockholm, innan jag flyttade ner till Palestina och började jobba.

Nyligen hemkommen kände jag mig vilsen, tom inombords, och uppgiven. Situationen därnere kändes övermäktig, jag kände mig maktlös, och bitter. Jag kände mig vilsen redan innan, och nu känns det som om någon puttat ner mig i ett stort hål. Jag vet inte om jag kan förklara det här för någon, men Hagar gav mig hopp. Jag tror att jag gjorde detsamma för henne. Vårt möte, och våra samtal var fyllda av svåra frågor, frågor som fick mig att hoppa till när hon ställde dem, och tvärtom. Frågor som gjorde ont att besvara, men som besvarades. Varje möte, varje samtal var en utmaning, ett prov, och trots smärtan, så var det renande.  Jag saknar det hoppet nu, jag saknar tanken på att få besöka Hagar i er by, jag saknar det jag kände när vi satt och pratade. Jag vet inte om jag kan förklara det, och jag vet att det ni mist är något oerhört mycket större, men jag saknar den tröst som Hagar fyllde mig med.

Tro mig, när jag säger att jag finns med er i er sorg, och jag ville bara att ni skulle veta hur mycket Hagar betytt för mig. Hon var en av få som fick mig att se bortom bitterhet och ilska.

    Jimmy

Jag kommer alltid minnas henne som hon var vi senast sågs - glad, öppen och spontan och en ovanlig förståelse som trots hennes ibland flickaktiga retsamhet, stod tydlig.

Hade hon bara upskattat sitt liv lika mycket som vi andra gjorde, hade detta aldrig hänt och det onödiga och orättvisa med att hon skulle gå under kan inte uttryckas i ord.  

Jag sörjer inte bara hennes bortgång utan även för de nära anhöriga, mina vänner som hon lämnat med ett tomrum som aldrig kommer kunna fyllas.

Jimmy

    Marek

Du var min första riktigt goda vän i Sverige. En tid jobbade vi på samma ställe och bodde bredvid varandra. Under den tiden umgicks vi väldigt mycket och lärde känna varandra väl. Kommer alltid att minnas kvällarna hos dig!

 Marek

    Patricia

hej!

Jag beklagar sorgen. jag är faktiskt mycket förvånad. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tyckte mycket om henne och vi umgicks lite grann under sommaren. Jag kan inte förstå. Jag är så häpen. Hon var så fin människa och så glad. Hon ville hinna med så mycket och göra så mycket.

Kan någon föklara för mig vad är det som har hänt? Om detta är sant, ber jag är att vara starka nu.

snälla skriv till mig. just nu kan jag inte säga mer.

kram

Patricia

    Peder Lindgren 

  Hej Hagar

Vet inte vad jag skall skriva....vad är du någonstans?

Promenarade genom Göteborg igår och alla platser påminde om de skratt vi delat, t.ex på en löjlig seven eleven butik där vi drev med alla snygga och fula människor som gick förbi, vi skrattade mycket, mycket. Turistmässan för ett år sedan där vi mitt under brinnade krig gjorde reklam för Israel, det var en komisk situation och lycklig stund. Jag kände en stor tomhet när den dagen var över, men det är ingenting jämfört med nu Hagar.

Jag kommer alltid att minnas dej skrattande och lite smått halvgalen. Du var en flicka som fick en själv att känna sig betydelsefull, att man inte var den tyste och blyga lilla pojken....Jag bara önskar att jag visste hur Du mådde...det är frågor som gnager i mitt huvud.

Jag vet inte vad jag skall skriva..du betydde så mycket för mig.... Mina tankar går speciellt till Ben och Tom.

Farväl Hagar Edlund

    Slaven

Kära Hagar!

Vi kommer aldrig att glömma dig. Du som var så klok, enkel och så bra och snäll. Glad och rolig, man fick skratta med dig.

Kommer alltid att minnas dig och stunder med dig. Vi hade verkligen rolig med dig! 

Ha det bra där du är nu! 

Du har aldrig gillat mycket prat.

Oleg, Eneida och Slaven

    Stefan Furberg

Hagar Edlund var min kusin och en god vän som jag har haft mycket kul tillsammans med. Hon hade mycket humor och hon var en person som inte tvekade att säga vad hon tyckte om saker och ting, vilket jag uppskattade henne mycket får. Hon var en väldigt omtänksam tjej som verkade ha väldigt lätt för att skaffa sig vänner. Jag kommer alltid minnas våran resa till Grekland som en stor händelse i mitt liv där vi solade, badade och gick ut på disco och festade. Hagar fick också där jobba i baren vilket var roligt att se. Andra stora händelser är när jag har varit i Israel och hälsat på. Då har Hagar alltid varit vänlig genom att presentera mig för hennes vänner och låta mig känna mig som en i gänget. I Högbyn och i Göteborg har vi också roat oss på många sätt tillsammans och jag kommer att sakna henne mycket för allt vad hon har givit mig. Hon har varit en fin förebild på många sätt.  

Så länge solen lyser, så länge gräset växer och så länge stjärnorna finns på himlen kommer alltid Hagar finnas i mitt hjärta som en av dem skönaste varelser jag har fått träffa och lära känna.  

Vänliga Hälsningar 

   Karin

Kent, Ety, Tom och Ben

Vår sorg är stor när vi tänker på Hagar och det hon har kämpat mot. Saknaden kan inte beskrivas med ord. Hagar gav oss många fina minnen och genom dom lever hon kvar hos oss.

Vi tänker på er...

  Karin.

    Dan

Kent och Ety!

Det är svårt att beskriva hur vi känner det efter den sorg som drabbat oss alla. Först kändes det overkligt och jag tänkte att det kan inte vara sant. Sedan talade jag med Sol-Britt och fick veta lite mer och förstod att det overkliga var verklighet.  Samtidigt  blir man påmind om hur skör livets tråd är. Tänk att en ung människa i sina bästa år inte ser några alternativ, det måste ha varit fruktansvärt. Det är ju bara någon månad sedan vi träffades på Violas begravning. Att  som förälder bil drabbad av detta måste vara det värsta man som förälder kan råka ut för. Jag  förstår att man ställer en massa frågor till sig själv om man kunnat göra något annorlunda och  hela tiden funderar på , varför?

Ni ska i alla fall veta jag och min familj, Maud och Lars med familjer känner det största medlidande för er i er svåra stund och hoppas att dessa enkla rader och en hälsning från ett vårigt Högbyn kan vara till någon hjälp i det svåra ni har att gå igenom.

Varma hälsningar

    Birgitta

Kära, kära Ety!

Jag vill skicka en stor, innerlig och varm kram till dig och hela din familj. Ett famntag för att visa mitt djupaste deltagande i din stora sorg.

Jag tror att jag vet hur du just nu känner dig och hur ni alla försöker förstå vad som har hänt. Det kommer att ta tid.

Dom samtal jag har haft med Hagar lever just nu ett eget liv inom mig. Starkt, engagerat, intelligent och charmerande.

Ety, när jag  har samlat mig hör jag av mig igen. Nu vill jag bara att du ska veta att du finns i mina tankar varje stund på dagen.

Jag finns för dig om du behöver mig,

Birgitta

Ps. Gabriel sänder sina tankar till Er alla i denna svåra stund.

    Joanna Szymanska 

Hej Ben! jag är förkrossad , mitt hjärta är hos Er . Jag hoppas att Hagar har  fått  frid! Många kramar, ,jag tänker på ER och Henne.

Joanna Szymanska 

     Josef Kusz

Käre Ben, det är svårt att hitta lämpliga ord, men vi baklagar verkligen. Hagar var omtyckt av oss och deras elever och vi alla har förlorat en god människa. Hälsa från oss Dina närmaste från oss.

 Josef Kusz

    Lars

Kära Ety och Kent,

Ord blir så futtiga en sån här gång,men jag vill iallafall på detta sätt,delta i Er sorg och ni skall veta att jag beder för er och att ni är i mina tankar hela tiden.

Att mista sitt barn måste vara det svåraste som går att uppleva,kan nog inte  förstå hur det skulle vara,men jag beder att ni skall få kraft att orka med denna svåra tid som ligger framför.

Med många varma kramar till er alla från  

Lars.

ps/ försöker att hålla Alvar sällskap så gott jag kan. 

Gunnel och...

Kära vänner!

Det är med djup bestörtning vi tagit emot detta besked! Så många gånger som vi tänkt på er under tiden som gått sen ni gästade oss och haft starka förhoppningar om att livsmodet och livsviljan skulle återvända till Hagar. Så blev det nu inte och vi känner alla en stor sorg över att vi förlorat vår lilla stjärna i öster, jag talar nu för Axel och mig, för Thomas och Monica, för Gertrud och Åke, som bett mig föra fram deras hälsningar. Vi önskar alla att vi kunde nå er med våra händer och lyfta av en del av bördan från er.

Förhoppningsvis kan Hagars död bidra till att andra ungdomar får upp ögonen för hur bedrägligt detta haschbruk är, inget drogbruk är ofarligt, de har bara olika risker. Kan Hagars öde få andra att sluta eller aldrig börja använda hasch, då har det ändå kommit ut något gott ur allt det onda, som just nu river i oss alla.

Ta emot alla våra varma tankar! En gåva till hennes minne kommer att skänkas till Föreningen Neve Shaloms Vänner.

Gunnel och Axel        Gertrud och Åke            Thomas  och Monica              Monica och Olle

    Jakub Srebro

Kära Ety och Kent,

jag fick just veta från Yael Feiler om det tragiska som hänt.

Det är så obegripligt att denna skärpta, unga, vackra kvinna inte finns bland oss längre. Så sent som för en vecka sedan tipsade jag vår (JIPFs) valberebning att försöka värva henne till vår styrelse.

Jag känner med Er i Er sorg.

Varmaste hälsningar

Jakub Srebro

  Per

Hejsan Tom och Ben

Jag var lite osäker på om ditt Chalmers mail hade blivit avskaffat (precis som mitt blir på måndag så därför skickar jag till Ben också)

Ja, jag vet inte vad jag ska säga eller tänka! Det var längesen jag träffade Hagar, det var nog på festen hos dig och Keren tror jag! Det var väl i höstas någon gång… Det är bara väldigt väldigt märkligt och overkligt. Och så långt bort… fast ja jag vet inte! Jag gillar er syster och tycker att hon är en underbar och fantastisk människa på alla de sätt som jag känner henne på. Det är bara sorgligt…. 

Ta hand om er… jag tänker på er! Kan inte ens föreställa mig hur ni har det, men som sagt! Ta hand om er… ni är fina människor

Per

    Gunnel och Axel

HAGAR, vill lilla stjärna i öster  har slocknat.

Vi minns en glad, öppen ung kvinna, som kunde

prata om det mesta. I januari 2003 pratade vi

om kärlek, politik, kattor och om farfar och Viola.

Och om framtiden.

Nästa gång vi träffades, 2004, pratade vi också mycket,

men då hade en del saker förändrats. Framtiden fanns

ändå kvar. Den blev kort, du tog ett beslut vi har svårt

att förstå. Men om det kan bli ett stopptecken för andra

då har det ändå fört något positivt med sig.

Tack för de fina minnen vi fått!

    Alex & Karolina

Vi är både rörda och förvirrade. Det känns helt overkligt. Hur kunde det hända så... Livet har nog sina mycket strängare regler än vad vi tror. Vi beklagar detta verkligen och känner med er. Hejdå Hagar, du kommer alltid att finnas i våra tankar!

Alex & Karolina

    Rosmari

Åh, vad ledsen jag blev att höra om Hagars sjukdom och att hon inte orkade
leva längre!
Jag tyckte så mycket om henne även om jag inte fick möjlighet att riktigt
lära känna henne på djupet.
Tack så mycket för meddelandet! Jag har tänkt så mycket på henne sedan jag
fick veta om vad som hänt och förstås att det måste kännas väldigt tungt
för er.
Hon var så rar och positiv och det var alltid så roligt att se henne på
lektionerna. Hon kämpade och ville så mycket och det var så tråkigt att
höra att hennes depression fick sådana konsekvenser.
Ni kände ju henne så mycket bättre än vad jag fick chans att göra men jag
vill att ni ska veta hur oerhört mycket jag tyckte om henne. Hon var en
underbar tjej och jag är så glad att jag fick förmånen att möta henne och
lära känna henne och vi hade alltid så roligt när vi träffades och pratade
tillsammans.
Hoppas att det kan vara någon glädje i sorgen att jag och vi alla här var
så glada för henne och hade förstås inget hellre önskat än att hon hade
orkat att leva lite till.

Många vänliga hälsningar från hennes lärare i ivrit och bibelhebreiska,
Rosmari 

till hemsida       till sista sida